isabelle olsson

jag har aldrig riktigt varit personen som tar åt mig, men ända sedan jag träffade dig har jag blivit otroligt sårbar, mitt liv är kaos och jag ångrar allt jag gör, försöker bättra mig men allt blir bara fel. fel i dina ögon. du är inte felfri du heller men det är något att vara stolt över, att våga vara sig själv säger alla, men mitt vanliga jag duger inte åt dig. det förstod jag från första början.försökte allt för att få dig att se, och lyckades på ett sätt jag insåg inte var något bra. allt ledde till att jag mådde dåligt och klandrade dig, när jag egentligen vet att jag får skylla mig själv, du får tycka vad du vill, kalla mig fjortis,kalla mig töntig och omogen, varför ska jag ändra på mig för din skull? förlåt.